Vanliga frågor om osteoporos

Osteoporos är en ”tyst” sjukdom, och upptäcks oftast först när man får en fraktur. I svåra fall kan frakturer inträffa redan vid ”normal” belastning av skelettet som till exempel vid lyft av en tyngre matkasse. Om din mamma eller mormor har/hade osteoporos bör du rådfråga din egen läkare när du går igenom klimakteriet eller fyller 50 år.

Osteoporos är en kronisk sjukdom, men för många kvinnor och män med osteoporos räcker det kanske inte med motion, rätt kost, D-vitamin och kalcium. Det kan dock behövas receptbelagda läkemedel för att öka bentätheten och minska risken för frakturer. Generellt är målet med behandling av osteoporos att antingen minska nedbrytningen av benmassan och/eller att öka bildandet av ny benmassa.

Ja, vid en fraktur kan det vara smärtsamt och smärtstillande läkemedel kan behövas.

Din behandling beror bland annat på av graden av osteoporos. Det finns flera behandlingsalternativ som du och din läkare kan anpassa efter dina behov.

Eftersom den frakturförebyggande effekten är otillräcklig/tveksam räcker inte kalcium och vitamin D som enda behandling vid osteoporos. Receptbelagda läkemedel för att öka bentätheten ska däremot i de allra flesta fall kombineras med tillskott av kalcium och D-vitamin.

I princip ja, då vår kropp har lättare att ta upp kalcium från mat än från tabletter. Men om du har svårt att äta mat som innehåller tillräckligt med kalcium bör du komplettera med tabletter.

Faktum är att varannan svensk kvinna och var fjärde man någon gång i livet kommer att bryta ett ben i kroppen till följd av just osteoporos. Att kvinnor får frakturer i större utsträckning beror på att de oftast har lägre benmassa än män. Störst risk har kvinnor som har passerat klimakteriet, eftersom östrogenet hjälper till så att benmassan behålls.