En dold folksjukdom

Sverige och Norge är de två länder i världen där flest personer har osteoporos. I Sverige inträffar varje år ca 70 000 osteoporosfrakturer, varav 18 000 höftfrakturer. Bland kvinnor över 45 år är antalet årliga vårddagar i akutsjukvården för höftfrakturer fler än för till exempel hjärtinfarkt, bröstcancer, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller diabetes – var för sig. Trots det är det få som behandlas i Sverige. Endast 17,6 procent av de personer som haft en osteoporosfraktur får behandling. Mot denna bakgrund är osteoporos att betrakta som en dold folksjukdom.

Så drabbar osteoporos

Osteoporos är en skelettsjukdom. Hos en frisk person byggs skelettet hela tiden om, och det finns en balans mellan nedbrytningen och nyskapandet av ben. Osteoporos drabbar hela skelettet och beror på att mer ben bryts ner än vad som byggs upp. Skelettet blir med tiden skört, vilket markant ökar risken för frakturer. Osteoporos är en ”tyst” sjukdom, och upptäcks oftast först när man drabbas av en fraktur. I svåra fall kan frakturer inträffa redan vid ”normal” belastning av skelettet som till exempel en hård kram, lyft av ett barnbarn eller en tyngre matkasse. För dig som drabbas av en fraktur kan livet under en tid efter vara jobbig, inte minst om du drabbats av en höftfraktur som kan påverka din rörlighet.

Vem kan drabbas av frakturer på grund av osteoporos?

Varannan svensk kvinna och var fjärde man kommer någon gång i livet bryta ett ben i kroppen till följd av osteoporos. Att kvinnor drabbas i större utsträckning beror på att de oftast har lägre benmassa än män. Störst risk att drabbas har kvinnor som har passerat klimakteriet, eftersom östrogenet hjälper till så att benmassan behålls. Brist på östrogen kan alltså leda till att nedbrytningen av benen ökar och då ökar också risken för osteoporos. Samtidigt blir kvinnor äldre än män, och hög ålder är i sig en riskfaktor för osteoporos. Äldre löper ökad risk på grund av flertal orsaker – åldrandets effekt på skelettet, minskad fysisk aktivitet, försämrad balans och i en del fall brist på D-vitamin. Även andra sjukdomar samt vissa läkemedel kan leda till osteoporos, vilket då benämns som ”sekundär osteoporos”.